Målgången som tar priset för tidernas märkligaste

Seglare är ett särskilt släkte. Det hela började med en video på seglarnas chatt. En 50-fotare, vi kan kalla den D, beskrev där med tvättäkta generation X-ironi hur otroligt stökig och spännande målgången var. I stiltje och morgonsol, långt från ”en skakning övre däck”. Sedan vrids kameran och filmar båten bakom, en 30-fotare, vi kan kalla den X. Kommentaren blev ”de har jagat oss ända från Visby, vi gick förbi dem vid rundningen”. Svaret lät inte vänta på sig i chatten, ” det är inte över än, vi tar er på mållinjen”.

Från Skanskobb såg det avgjort ut. Med 100 meter kvar för 50-fotarn låg den mindre båten lika mycket efter.

Båtarna rörde sig sakta, sakta framåt, lite som att titta på minutvisaren på en klocka, den rör sig men man ser det knappt. Den osynliga, nästan obefintliga brisen tröttnade, båtarnas redan låga fart avtog ytterligare. I alla fall för den tyngre båten D. X började knapra in på avståndet, lika sakta som säkert. Med 50 meter kvar var X fortfarande bakom, men farten (om man nu kan kalla det för det) sjönk ytterligare för D. Vi förundrades. Ska de verkligen bli omseglade, nej omglidna, precis före mållinjen efter nästan fyra dagar och 450 seglade sjömil?

Det blev de. 15–20 meter före mållinjen var övertaget (förnedringen?) ett faktum. X gled om närmast majestätiskt, passerade linjen, rev genuan, drog i gång maskinen och stävade in mot Sandhamn.

Detta skulle kunna vara slutet på historien. Det är det inte. Det är inte ens början på slutet, det är bara slutet på början.

D gled nästan omärkligt vidare mot mållinjen. Men med 8–10 meter kvar tog det helt stopp. Den ultralåga farten ersattes av totalt stillastående, och de flesta seglare vet vad det kan betyda. Båten började sakta vrida sig runt sin egen axel. Fören vred ner. Först mot mållinjens lä-märke. Vi ville inte tro våra ögon, ”letar de vind och bättre vinkel?”

Sedan ”Nej, hon driver”. Efter 180 grader, när aktern låg närmast linjen frågade vi oss ”Får man backa över linjen?”. Det hade varit något att skriva hem om.

Det får man i och för sig, men båten fullbordade varvet runt och fick sedan någon sorts fart genom vattnet. Mot mållinjen, lyckligtvis. Fören klöv till sist mållinjen, drygt 10 minuter efter X.

Sa jag förnedring? Nej, nej. Den som tror det känner inte seglarens väsen. Jublet när båten till slut fick vårt förundrade måltut tillhörde de största vi hörde under racets alla målgångar. Seglare är ett särskilt släkte.

Skribent: Johan Hagbarth